With love and respect for the most feminine
Translation? - use Google Translate at the bottom of the page.
English version here.
Undas berättelse
Tittade på ett program på Kanal 5 i våras, där de hade ett inslag om en fittkonstnär, som ställde ut i Köpenhamn (tror jag det var). Jag hann inte se så mycket av inslaget för jag kom in i slutet, men tillräckligt mycket för att bli intresserad. Så jag letade upp er hemsida på Internet och kollade in de verk som finns där.
Jag blev fascinerad över hur vackert du framställt kvinnors fitta, samt de texter som finns där. Stigarna, vandringarna.. Bilderna rörde djupt i mig, det som i hela min uppväxt varit något som man inte pratar om, det låg helt plötsligt framför mig på skärmen. Vackra, sensuella, erotiska bilder av det mest förbjudna hos kvinnan. Nu utan förbud, snarare inbjudan. Att sedan läsa texterna som fanns gjorde att känslan av sensualitet ökade. Känslan av att det här låg så rätt i min tid.
Tittade på ett program på Kanal 5 i våras, där de hade ett inslag om en fittkonstnär, som ställde ut i Köpenhamn (tror jag det var). Jag hann inte se så mycket av inslaget för jag kom in i slutet, men tillräckligt mycket för att bli intresserad. Så jag letade upp er hemsida på Internet och kollade in de verk som finns där.
Jag blev fascinerad över hur vackert du framställt kvinnors fitta, samt de texter som finns där. Stigarna, vandringarna.. Bilderna rörde djupt i mig, det som i hela min uppväxt varit något som man inte pratar om, det låg helt plötsligt framför mig på skärmen. Vackra, sensuella, erotiska bilder av det mest förbjudna hos kvinnan. Nu utan förbud, snarare inbjudan. Att sedan läsa texterna som fanns gjorde att känslan av sensualitet ökade. Känslan av att det här låg så rätt i min tid.
Jag har alltid haft en ”förbjuden” dröm, som jag inte förens i år vågat berätta om för någon. Jag har alltid funnit något sensuellt i tanken på att låta en konstnär använda min kropp som duk för sin konst. Att det skulle bli min fitta som fick agera duk fanns inte i min tanke innan jag såg er hemsida. Jag såg snarare min kropp som duk, en hel kroppsmålning av mig, helst som tiger, som sedan blev en stor tavla. När jag såg dina bilder så var det som att hela mitt sinne sa JA – det där Unda, det är något för dig, det bara kändes så rätt.
Jag vill minnas att du sa i programmet att om man var intresserad av att vara modell, så kunde man höra av sig till dig. Så utan att tänka efter, att analysera och lägga förbud på mig själv, så hörde jag av mig till dig.
Det kändes rätt, så rätt precis hela tiden! Jag tvekade aldrig på att genomföra. Att min pojkvän stödde mig till 100 % förstärkte bara känslan av att jag gjorde rätt som följde min ingivelse. Han förstod mig väl inte fullt ut, hur jag kunde vara så sugen på att låta dig fotografera mig. Men trots det så stod han bakom mig, stöttade mentalt och genom handling. Han körde mig till Malmö och satt sedan i bilen och väntade!
Vi satt och pratade en del, men hela jag var på spänn för att få börja jag verkligen hoppade inombords av nyfiken. Nyfiken på hur det skulle kännas, vad jag skulle uppleva. För så exponerad har jag aldrig varit tidigare, så i rampljuset. Skulle jag gilla det? Skulle det kännas konstigt eller obehagligt? Skulle jag avbryta?
Hur ska jag beskriva vad jag upplevde vid fototillfället? Det var en så djup känsla, intim, men även erotisk. Först kändes det konstigt och jag kände mig stel och inte helt bekväm.
Men du var så lugn och trygg, professionell. Du fick mig att först mjukna och sedan känna, ja vad kände jag, en djup tillfredsställelse i att få vara framför din kamera. Som ett objekt för ditt öga. Fast objekt är fel ord, för jag kände mig inte objektifierad. Jag kände mig levande, kvinnlig, sensuell.
Ja, det är bra ord, rätt ord. För en upplevelse som är svår att beskriva. Jag vet att jag tappade uppfattningen om tiden, när du bröt så hade jag inte ens känt mig trött, även om jag var det. Vilket brukar vara ett gott tecken på att jag har det riktigt, riktigt bra. Då har jag liksom släppt greppet lite grann och litar till fullo på dig.
Den som väntar på något gott.. väntar ALLTID för länge! Jag kan inte förstå att talesättet inte lyder så. För så tycker jag det är jämt. Jag har väntat på bilderna enda sedan jag klev utanför din dörr. Även om jag visste att det inte skulle bli något resultat förens till hösten. Men vad spelar det för roll, jag var så sugen på att se vad du skulle skapa, vad dina ögon såg.
Och sedan dröjde det, jag är egentligen en ganska så tålmodig person. Ja, för det mesta i alla fall, men inte jämt. Och nu var jag så sugen på att få se min fitta genom dina ögon. Så tillslut, när jag kände att jag hade varit tillräckligt tålmodig, så skickade jag iväg ett mail för att höra hur det gick. Innan dess hade jag flera gånger varit inne på er hemsida, vaför? Ja, kanske ett drag av masochism. För jag trodde inte att du skulle lägga ut dem innan du talat om för mig att de var klara.
Och nu sitter jag här. Det är onsdagskväll den 15/10 och jag har tittat på mig själv i timmar! Jag är så fascinerad! Det är jag, det är min fitta som har blivit konst! Wow, värsta egotrippen!!! Jag är så stolt över mig själv, att jag vågade. Jag är så lycklig, så glad, så exalterad! Hur ska jag kunna sova i natt?!
Och hur ska jag göra nu? Vilka bilder vill jag ha? Och hur vill jag ha dem? Vågar jag sätta upp dem på väggen? Å ena sidan vill jag visa upp dem för hela världen. Och hela världen är inga problem. Å andra sidan, vågar jag stå för bilderna inför mina föräldrar, de som står mig närmast? Nej, där är jag nog inte, inte än.. Bilderna måste få växa till sig i mig först, i samklang med modet.
Jo, jag hittade bilder som jag föll handlöst för. Framförallt de mer, som jag upplever dem, psykedeliska bilderna. Det kändes så fantastiskt att kunna relatera till Salvador Dalí, som är min favoritkonstnär. En kompis undrade om jag hade berättat för dig att jag gillar honom, men det tror jag inte att jag har gjort.
Fick även en tanke om att göra ett Andy Warhol inspirerat ”collage”. Tre bilder bredvid varandra av samma motiv. Men sedan hittade jag en så vacker bild, som inte alls passar in där, men som jag med vill ha. Snacka om att bli egocentrisk!
Ja, du Alexander. Det här är något av det bästa jag någonsin har gjort! Det finns några sådana saker i mitt liv. Där jag har vågat utmana mig själv, eller kanske framförallt min omgivning, lite. Tillfällen, situationer, ingivelser, där jag har följt min magkänsla och vågat utmana. I första steget mina egna gränser, i nästa de som står nära mig.
De har, utan undantag, blivit de mest lyckade saker som jag företagit mig i mitt liv.
Nu har jag visat några bilder för en av mina allra bästa vänner och hon blev så sugen på att vara modell för dig. Så jag sa att det bara är att höra av sig. Får se om hon vågar, hon är öppen och har stöttat mig fullt i det här. Det var henne jag funderade på att ha tagit med mig, för hon var så nyfiken.
Jag skulle definitivt uppmana andra att göra samma sak. Förutsatt att de känner sig trygga i beslutet och att det är rätt för dem. Jag skulle berätta för dem om de otroliga känslor som jag har upplevt under hela den här resan. Känner de sin grundtrygghet och är nyfikna, så våga våga. Jag tror verkligen på klyschan om att det enda du ångrar är det som du inte har gjort. Är du nyfiken, känn efter och gå på känslan.
Unda
PS. Ja. Nu har jag inte läst igenom det här för jag vill visa upp mina spontana tankar och känslor för dig. Utan att i efterhand gå in och censurera mig själv. Jag hoppas att du uppskattar den tanken, eller kan ha förståelse för den. DS
Och nu sitter jag här. Det är onsdagskväll den 15/10 och jag har tittat på mig själv i timmar! Jag är så fascinerad! Det är jag, det är min fitta som har blivit konst! Wow, värsta egotrippen!!! Jag är så stolt över mig själv, att jag vågade. Jag är så lycklig, så glad, så exalterad! Hur ska jag kunna sova i natt?!
Och hur ska jag göra nu? Vilka bilder vill jag ha? Och hur vill jag ha dem? Vågar jag sätta upp dem på väggen? Å ena sidan vill jag visa upp dem för hela världen. Och hela världen är inga problem. Å andra sidan, vågar jag stå för bilderna inför mina föräldrar, de som står mig närmast? Nej, där är jag nog inte, inte än.. Bilderna måste få växa till sig i mig först, i samklang med modet.
Jo, jag hittade bilder som jag föll handlöst för. Framförallt de mer, som jag upplever dem, psykedeliska bilderna. Det kändes så fantastiskt att kunna relatera till Salvador Dalí, som är min favoritkonstnär. En kompis undrade om jag hade berättat för dig att jag gillar honom, men det tror jag inte att jag har gjort.
Fick även en tanke om att göra ett Andy Warhol inspirerat ”collage”. Tre bilder bredvid varandra av samma motiv. Men sedan hittade jag en så vacker bild, som inte alls passar in där, men som jag med vill ha. Snacka om att bli egocentrisk!
Ja, du Alexander. Det här är något av det bästa jag någonsin har gjort! Det finns några sådana saker i mitt liv. Där jag har vågat utmana mig själv, eller kanske framförallt min omgivning, lite. Tillfällen, situationer, ingivelser, där jag har följt min magkänsla och vågat utmana. I första steget mina egna gränser, i nästa de som står nära mig.
De har, utan undantag, blivit de mest lyckade saker som jag företagit mig i mitt liv.
Nu har jag visat några bilder för en av mina allra bästa vänner och hon blev så sugen på att vara modell för dig. Så jag sa att det bara är att höra av sig. Får se om hon vågar, hon är öppen och har stöttat mig fullt i det här. Det var henne jag funderade på att ha tagit med mig, för hon var så nyfiken.
Jag skulle definitivt uppmana andra att göra samma sak. Förutsatt att de känner sig trygga i beslutet och att det är rätt för dem. Jag skulle berätta för dem om de otroliga känslor som jag har upplevt under hela den här resan. Känner de sin grundtrygghet och är nyfikna, så våga våga. Jag tror verkligen på klyschan om att det enda du ångrar är det som du inte har gjort. Är du nyfiken, känn efter och gå på känslan.
Unda
PS. Ja. Nu har jag inte läst igenom det här för jag vill visa upp mina spontana tankar och känslor för dig. Utan att i efterhand gå in och censurera mig själv. Jag hoppas att du uppskattar den tanken, eller kan ha förståelse för den. DS
