Vaginadyrkan
En sak är säker: Sen mänsklighetens början har människan vetat en sak: ur kvinnans vagina föds livet och livet är det enda som vi verkligen kan säga att vi äger så länge vi lever i våra kroppar. Den kunskapen ledde i vissa kulturer till en respekt och vördnad för kvinnan och för denna magiska och fantastiska del av kroppen. Vi tycker att det är dags att börja dyrka och respektera vaginan - fittan - igen. Finns det en bättre symbol för livet? Sedan urminnes tider har vaginan, fittan, vulvan eller om föredrar yonin dyrkats på olika sätt.Vårt bidrag till det är Vaginarts. Vilket bidrag är ditt?




Vart tog det vägen? Vad kom i vägen? Vi har funderat mycket på hur ägande, manligt dominerade religioner, rädsla för kvinnans kraft och sexualitet har påverkat synen på kvinnan och hennes kön.
Om detta finns det mycket att säga. Vi lever fortfarande i en tid som präglas av mörker, av skuld och skam, när det gäller lusten, sexualiteten och synen på kvinnans kön. Särskilt tydligt blir det hos människor som lever i eller växt upp i religiösa sammanhang, där skammen är "straffet" för den som inte följer den rätta (som i regel tolkats och formulerats av män för länge, länge sedan).
Vi vill bidra till att sprida ljus. Att belysa fittan, yonin, njutningen, lusten, sexualiteten – kort sagt livet.
Vi väljer att göra det genom att beskriva det vi önskar – och utan att fördjupa oss särskilt mycket i den sexual- och könsfientlighet – som i många och mycket faktiskt råder i dag. Om förtryck kan du läsa på andra håll. Det är fascinerande att tänka att vi i dag betraktar oss som civiliserade, men att denna civilisation kräver att det som representerar livet ska döljas, förtigas, tabubeläggas eller smutsas ner.
Så vi väljer att snegla bakåt mot de gamla, livsbejakande, gudinneinfluerade kulturerna. De som såg fittan som det vackra, lustfyllda och dyrkansvärda som det faktiskt är. Men vi vill göra det på 2000-talets års vis. Här på Vaginarts – och i vår verksamhet på Lust och liv (www.lustochliv.se) sätter vi lusten och livet i centrum. Vi visar att det går att dyrka också i denna moderna tid. Och var och en kan dyrka på sitt alldeles eget privata sätt.
